Carpe diem, in effegie.

Och här kommer en bild på Ägget.

Det finns en historia om mig kopplat till det här ägget som förföljer mig än idag.

Hur jag som överförfriskad 20-någonting-åring gick förbi det här ägget och tittade in i dess inre. Jag minns än idag hur det ar som ägget talade till mig där på fyllan. Kom och lägg dig och sov hos mig och hur jag kröp in och la mig tillrätta. Hur jag lät mig vaggas till ro av dess hårda mjukhet.

Men historien tar inte slut riktigt där, utan en stund senare väcktes jag av att en man ruskade i mig och väckte mig. Han förklarade att ägget var en otrygg plats att sova på och att jag borde gå hem.

Jag var yrvaken och nervös för om han var den galning som han varnade mig för. Men så fick jag se trycket på ryggen på hans jacka. Det stod något i stil med farsor på stan.

Jag såg mycket yngre ut än var jag var på den tiden och han hade fått för sig att jag var typ sexton, sjutton år och erbjöd sig att följa med mig hem till mina föräldrar så att jag kom hem säkert.

Jag var även en aningen tafattare på den tiden så utan att jag än idag förstår riktigt hur det gick till så gick vi sida vid sida upp mot Vasaplatsen. Han höll en föreläsning om faran att dricka i unga år och förhörde sig om mina föräldrar visste att jag var ute och drack.

Jag svarade sanningsenligt att det visste de inte. Jag kände mig för dum över hela situationen för att förklara att han faktiskt ledsagade en kille som varit myndig några år.

I höjd med Vasaplatsen lurade jag i honom att jag bodde i en port i närheten och våra vägar skilldes åt. Sedan lommade jag hem, undrandes vad som just hänt.

Så varje gång jag står på Gossips rökruta och blickar över mot ägget så är det som om det viskar till mig. Hej, minns du mig? Jag saknar dig.

Men vis av erfarenheten vså vet jag att där skall man inte sova.
Då händer bara skumma saker.