lördag 18 april 2009

Med tanke på tidigare inlägg om Ägget, så kom jag att tänka på ett annat minne. Minnet om konen, eller snarare sagt konerna.


Jag hade varit ute med polare och festat och på morgonen när jag vaknade så kände jag mig så nöjd och tillfreds. Det hade varit en lugn kväll ute och jag var inte det minsta bakfull. Kände mig utvilad och mådde prima.
Detta varade tills jag vände mig i sängen och fick se en stor trafikkon stående på sovrumsgolvet.
Blev förvirrad, hur hade den kommit dit?

Tills jag plötsligt fick små flashbacks om hur jag gått runt med den på stan och hamnat på sjuans gatukök och köpt hamburgare med den under armen och sedan lycklig och mätt traskat hemåt. Tydligen med den i släptåg.

Kompisarna tyckte detta var så kul att de började också samla koner på fyllan som de drog hem till mig. Tillslut hade jag sju röda koner staplade på varandra i sovrummet.
Problemet vara att jag aldrig fick mod till mig att släpa ur dem ur lägenheten.

Så en dag kom min mor hem till mig för att fika,
jag insåg att jag måste gömma dem någonstans och det enda ställe jag kunde komma att tänka på var i duschen, bakom draperiet.

När mamma kom ut från toaletten efter ett kort besök var hon först alldeles tyst,
sedan sa hon.
- Jag vet inte vad du gör på helgerna och jag vill inte veta,
men du får se till att göra dig av med du har i duschen.

Mitt ansikte fick samma röda nyans som en trafikkon.

För hur förklarar man lyckan i att bära en kon för sin mamma?

Inga kommentarer: