Med tanke på tidigare inlägg om Ägget, så kom jag att tänka på ett annat minne. Minnet om konen, eller snarare sagt konerna.


Jag hade varit ute med polare och festat och på morgonen när jag vaknade så kände jag mig så nöjd och tillfreds. Det hade varit en lugn kväll ute och jag var inte det minsta bakfull. Kände mig utvilad och mådde prima.
Detta varade tills jag vände mig i sängen och fick se en stor trafikkon stående på sovrumsgolvet.
Blev förvirrad, hur hade den kommit dit?

Tills jag plötsligt fick små flashbacks om hur jag gått runt med den på stan och hamnat på sjuans gatukök och köpt hamburgare med den under armen och sedan lycklig och mätt traskat hemåt. Tydligen med den i släptåg.

Kompisarna tyckte detta var så kul att de började också samla koner på fyllan som de drog hem till mig. Tillslut hade jag sju röda koner staplade på varandra i sovrummet.
Problemet vara att jag aldrig fick mod till mig att släpa ur dem ur lägenheten.

Så en dag kom min mor hem till mig för att fika,
jag insåg att jag måste gömma dem någonstans och det enda ställe jag kunde komma att tänka på var i duschen, bakom draperiet.

När mamma kom ut från toaletten efter ett kort besök var hon först alldeles tyst,
sedan sa hon.
- Jag vet inte vad du gör på helgerna och jag vill inte veta,
men du får se till att göra dig av med du har i duschen.

Mitt ansikte fick samma röda nyans som en trafikkon.

För hur förklarar man lyckan i att bära en kon för sin mamma?

Sesam, syrran och hennes gubbes katt. Bilden i sig saknade riktigt fokus men hade ne skön rörelse i sig så jag satte mig att leka lite med olika filter.

Så en sista bild för idag, fotade körsbärsträdet i Slottskogen. Förra året passerade jag det trädet varje dag när det blommade och tänkte att jag fotar det imorgon. Iår var jag där redan när fösta blomman slog ut. Skall försöka ta mig dit när det står i full blom. Får se om jag lyckas.

Och här kommer en bild på Ägget.

Det finns en historia om mig kopplat till det här ägget som förföljer mig än idag.

Hur jag som överförfriskad 20-någonting-åring gick förbi det här ägget och tittade in i dess inre. Jag minns än idag hur det ar som ägget talade till mig där på fyllan. Kom och lägg dig och sov hos mig och hur jag kröp in och la mig tillrätta. Hur jag lät mig vaggas till ro av dess hårda mjukhet.

Men historien tar inte slut riktigt där, utan en stund senare väcktes jag av att en man ruskade i mig och väckte mig. Han förklarade att ägget var en otrygg plats att sova på och att jag borde gå hem.

Jag var yrvaken och nervös för om han var den galning som han varnade mig för. Men så fick jag se trycket på ryggen på hans jacka. Det stod något i stil med farsor på stan.

Jag såg mycket yngre ut än var jag var på den tiden och han hade fått för sig att jag var typ sexton, sjutton år och erbjöd sig att följa med mig hem till mina föräldrar så att jag kom hem säkert.

Jag var även en aningen tafattare på den tiden så utan att jag än idag förstår riktigt hur det gick till så gick vi sida vid sida upp mot Vasaplatsen. Han höll en föreläsning om faran att dricka i unga år och förhörde sig om mina föräldrar visste att jag var ute och drack.

Jag svarade sanningsenligt att det visste de inte. Jag kände mig för dum över hela situationen för att förklara att han faktiskt ledsagade en kille som varit myndig några år.

I höjd med Vasaplatsen lurade jag i honom att jag bodde i en port i närheten och våra vägar skilldes åt. Sedan lommade jag hem, undrandes vad som just hänt.

Så varje gång jag står på Gossips rökruta och blickar över mot ägget så är det som om det viskar till mig. Hej, minns du mig? Jag saknar dig.

Men vis av erfarenheten vså vet jag att där skall man inte sova.
Då händer bara skumma saker.

Gick genom stan för att fotografera när jag stannade till utanför Gossip för att ta kort på ägget som finns där. Plötsligt fick jag se att kastanjens knoppar börjat spricka upp ordentligt och jag tog några kort på det med.

Och så en bild på några samma påskliljor som jag hittade under samma tillfälle. För ett år sedan.

Förra året runt påsk var jag på Västra kyrkogården. Passerade på väg till en kompis i majorna och hade kameran med mig.

GULLEFJUNS TRAGISKA RESA
En liten påsksaga.

Gullefjun satt brutalt inspärrad i bonden Olssons kök
och drömde om frihet.

En dag uppenbarade sig en möjlighet att bli fri som
innebar användandet av brutalt mycket övervåld och
som därför inte lämpar sig på bild.

Men vi kan lugnt säga att det sänkte all den goda karma
vår lille kycklingvän samlat på sig till långt under fryspunkten.

Gullefjun var äntligen fri. Nu skall jag göra allt det jag bara drömt om, jag skall upptäcka världen! Först tror jag att jag skall besöka de i skogen som har haft det lika svårt som mig. Jag skall besöka myr stackarna!

Gullefjun, vår lille hrmm.. "hjälte". Kom äntligen fram till myr stackarna
och han plirade med sina små söta ögon och sa
Jag vet vad ni gått igenom,
jag har haft det lika svårt som er, är ni mina vänner?

Men myrorna tittade tillbaka med förvånade ögon innan de utbrast i ett glatt,
Aaaataaaack! Påskmiddagen är serverad! Mums!
och ca 137 246 andra uttryck som inte bådade gott för en liten kyckling.

Aaarrgghhh!!! Hjälp, mamma! PIIIP! Pip, pip....

Vad lär vi oss av den här historien då?
Kanske att 137 246 myror alltid är fler än en kyckling?
eller...
Att lider du av dålig karma skall du kanske
inte passera en myrstack om du är en mordisk kyckling?
eller...
Att lidande inte nödvändigtvis betyder att man blir snäll?
eller...
Att fotografen har en bisarr fantasi.

What ever, Glad påsk!

Och appråpå söta hundar, dessa två hittade jag utanför min lokala ICA butik för ett par veckor sedan. Tyckte de såg så söta ut så jag var tvungen att plocka fram kameran för att ta några kort.
Här är ett av dem.

Denna bild är tagen sensommaren 2008, satt och fikade på Eddeco, Linnegatan. När jag plötsligt fick se den här hunden som lagt sig tillrätta och tittade nyfiket på mig.

Jag och min brorsdotter skulle ta en promenad utanför min mors hus. Moa gick lite före när jag såg den här bilden framför mig. Gillar att man kan tolka den på olika sätt.

Är hon vilsen eller på upptäcksfärd?

Solen var på väg ned och det var ett vackert ljus över hela stan. Jag kollade på klockan. Det var ca fyrtiofem minuter tills solen skulle gå ned och jag bor ca en halvtimme från Älvsborgsbron räknat med gånväg och väntan på spårvagnen. Jag grabbade kameran och tänkte, det skall nog gå.
Väl framme vid bron gick jag först upp på den högra sidan mot stan till och det var först då jag insåg att jag borde valt den andra sidan. Så då hade jag två val. Antingen gå en omväg på ett par hundra meter eller snyggt glida ned för en slänt för att spara ett par minuter.
Det blev inget av alternativen, när jag skulle gena nedför den isiga slänten föll jag som en fura och landade blåslagen framför ett förskräckt pensionärspar. "Failure is not an option" ekade i huvudet och med leriga byxor och ömmande höft haltade jag upp på andra sidan bron och fick tillslut den här bilden.

En annan bild av Ida från samma tillfälle som gårdagens inlägg, dock inte lika hårt beskuret i ansiktet.

Var på en Thåströmkonsert förra Fredagen. Hade bara med mig min mobilkamera och började ta en massa kort för att se vad kameran gick för. Av 147 kort var det detta som jag tycker fungerar bäst.

Var ute i Lördags och fotograferade, bland annat min brorsdotter Ida